Vardag med autism

Rutiner i vardagen !

—Det finns egentligen ett och samma recept för allt: mat, kläder, tandborstning, nattning . . . .

Receptet är : Att bygga upp en positiv Känsla (i sig själv = hos barnet) kring rutinen och att Ge kontroll över när ,var och hur det går till !!! Jag lovar – detta är den enda långsiktiga lösningen.

I början krävs en ”investering” i

* tid 

* Massor av positiv energi, lek, bus, skoj
* kreativitet att använda eventuella motivationer hos barnet. Men det är värt varenda timme på sikt J

 

En ny syn på "Problem ?"

Först, en fråga:  Vad är ett problem och för vem ??

 
Min övertygelse är att alla barn och även barn som pg a ett handikapp lever i sin egen värld, alltid gör det bästa som han/hon kan, utifrån de situationer som vi vuxna väljer att barnet ska befinna sig i.

Autistiska barn blir lätt överstimulerade av intryck. De har svårare att sortera bort vilken information som är relevanta att ta in utifrån situationen som de befinner sig i, samtidigt som hjärnans funktioner är betydligt långsammare än hos en person som inte är autistisk. Det leder ofta till att de har en hög stressnivå i kroppen.
 

Samtidigt är det vanligt att de har svårt att skilja på andras känslor och sina egna. Det innebär att barnet (förutom all intryck som ljud, visuella intryck, dofter mm) ibland ofrivilligt tar in känslomässiga tillstånd hos alla människor i rummet – kanske till och med tankar. Man kan ju bli matt för mindre. . . . . Om någon i rummet är minsta stressad, irriterad, ledsen eller arg kan det leda till att barnet får samma känsla, utan att det förstår varför.

—Vad är syftet med beteendet ?

I situationer som vi upplever som stressfyllda tar de flesta av oss till vad vi kan för att ”överleva”. Ett vanligt sätt att minska den negativa känslan kan vara att försöka ”ta kontroll” över situationen genom ett beteende som leder till en förutsägbar reaktion hos omgivningen, eller att man kommer bort från situationen på ett snabbt sätt. Exempelvis kan ett utbrott, eller att kasta sig på golvet vara ett sätt att få hjälp att ta hand om sig genom att bli upplyft / tröstad och ev. att komma därifrån. Det kan helt enkelt vara ett sätt att ”stoppa karusellen” och få lugn och ro i stället. (= Vill ta hand om sig)
 

En reaktion som kan tillfredsställa ett behov av känslan av kontroll eller bara upplevas som roligt (i ett tråkigt sammanhang som man inte förstår) kan  vara att skapa en stark känslomässig reaktion hos omgivningen. Det finns autistiska personer som berättar att de roat sig med att säga elaka saker till andra männískor, eftersom det blev ”så vackert i atmosvären”.  Syftet var inte att vara elak – utan bara att roa sig själv på det sätt som det var möjligt just då.  (=Vill  uppleva något som är roligt eller intressant för dem)

Vi har alla våra strategier för att hantera den tillvaro som vi befinner oss i och  syftet är oftast att ta hand om oss på olika sätt genom att slippa sådant som Vi upplever  som negativt (av något skäl), eller att vi helt enkelt vill roa oss på något sätt, även om det inte är uppenbart för alla i omgivningen, just då J. . . .

 

—Vad kan man göra ??

Om man har ett litet barn som gråter kan man ofta trösta barnet och ge det möjligheten att lugna ner sig i famnen, vagnen, spjälsägen eller annat säker ställe som är fritt från intryck. Men som alla vet är det inte lika lätt att göra det med ett större barn – och vad gör man då ?

 

1: Om möjligt, undvik situationer som skapar oönskade reaktioner hos barnet. Var noga och iaktta ditt barns kroppsspråk och notera eventuella reaktioner både under en pågående situation och efter, så kommer du med tiden att kunna läsa av barnet och tydigt se tecken på stress, eller oro i god tid.

 

2. Arbeta med dina egna känslor  i alla situationer med barnet (inkluderat andra vuxna som möter barnet regelbudet i vardagen). Eventuella negativa känslor som att ha för bråttom, irritation eller andra rädslor som barnet upplever kan lätt orsaka  ”uppfinningsrika strategier” (=”problembeteenden”) för att komma ifrån dessa, som inte önskas av omgivningen . . .

Tänk på att många autistiska barn upplever känslomässiga reaktioner hos omgivningen, snarare än lokiska resonemang och slutsatser om vad som är rätt och fel / bra eller dåligt i sammanhanget (vilket de oftast inte heller förstår). Glöm inte att autism är ett handikapp och det går inte att ”vänja” ett barn vid exempelvis - mycket intryck – om de inte är mogna för det.

= Om möjligt, så välj att inkludera ditt barn i sammanhang som du bedömer passa med hänsyn till omgivningens förväntningar och barnets sociala mognad, samt utvecklad perceptions- och kommunikationsförmåga.

Vi behöver ständigt hålla koll på att våran son inte utsätts för mera intryck än vad han klarar av för dagen. Det innebär att han sällan följer med på aktiviteter utanför hemmet, om han inte uttrycker att han vill det själv. Numera kan han be oss att tala "tyst och lite", eftersom ett vanligt samtal vid matbordet kan vara tillräckligt för att han når sin gräns för vad han orkar ta in just då (!) . . . .