Rutiner i vardagen !
Det finns egentligen ett och samma recept för allt: mat, kläder, tandborstning, nattning . . . .Receptet är : Att bygga upp en positiv Känsla (i sig själv = hos barnet) kring rutinen och att Ge kontroll över när ,var och hur det går till !!! Jag lovar – detta är den enda långsiktiga lösningen.
I början krävs en ”investering” i
* tid
* Massor av positiv
energi, lek, bus, skoj * kreativitet att använda eventuella motivationer hos barnet. Men det är värt varenda timme på sikt J
En ny syn på "Problem ?"
Först, en fråga: Vad är ett problem och för vem ??
Min övertygelse är att alla barn och även barn som pg a ett handikapp lever i sin egen värld, alltid gör det bästa som han/hon kan, utifrån de situationer som vi vuxna väljer att barnet ska befinna sig i.
Autistiska barn blir lätt överstimulerade av intryck. De
har svårare att sortera bort vilken information som är relevanta att ta in
utifrån situationen som de befinner sig i, samtidigt som hjärnans funktioner är
betydligt långsammare än hos en person som inte är autistisk. Det leder ofta
till att de har en hög stressnivå i kroppen.
Samtidigt är det vanligt att de har svårt att skilja på
andras känslor och sina egna. Det innebär att barnet (förutom all intryck som
ljud, visuella intryck, dofter mm) ibland ofrivilligt tar in känslomässiga
tillstånd hos alla människor i rummet – kanske till och med tankar. Man kan ju
bli matt för mindre. . . . . Om någon i rummet är minsta stressad, irriterad,
ledsen eller arg kan det leda till att barnet får samma känsla, utan att det
förstår varför.Vad är syftet med beteendet ?
I situationer som vi upplever som stressfyllda tar de
flesta av oss till vad vi kan för att ”överleva”. Ett vanligt sätt att minska
den negativa känslan kan vara att försöka ”ta kontroll” över situationen genom
ett beteende som leder till en förutsägbar reaktion hos omgivningen, eller att
man kommer bort från situationen på ett snabbt sätt. Exempelvis kan ett
utbrott, eller att kasta sig på golvet vara ett sätt att få hjälp att ta hand
om sig genom att bli upplyft / tröstad och ev. att komma därifrån. Det kan helt
enkelt vara ett sätt att ”stoppa karusellen” och få lugn och ro i stället. (= Vill ta
hand om sig)
En reaktion som kan tillfredsställa ett behov av känslan av
kontroll eller bara upplevas som roligt (i ett tråkigt sammanhang som man inte
förstår) kan vara att skapa en stark
känslomässig reaktion hos omgivningen. Det finns autistiska personer som
berättar att de roat sig med att säga elaka saker till andra männískor, eftersom det blev ”så
vackert i atmosvären”. Syftet var inte att vara elak – utan bara att
roa sig själv på det sätt som det var möjligt just då. (=Vill
uppleva något som är roligt eller intressant för dem)
Vi har alla våra strategier för att hantera den tillvaro
som vi befinner oss i och syftet är
oftast att ta hand om oss på olika sätt genom att slippa sådant som Vi
upplever som negativt (av något skäl),
eller att vi helt enkelt vill roa oss på något sätt, även om det inte är
uppenbart för alla i omgivningen, just då J. . . .
Vad kan man göra ??
Om man har ett litet barn som gråter kan man ofta trösta
barnet och ge det möjligheten att lugna ner sig i famnen, vagnen, spjälsägen
eller annat säker ställe som är fritt från intryck. Men som alla vet är det
inte lika lätt att göra det med ett större barn – och vad gör man då ?
1: Om möjligt, undvik situationer som skapar oönskade
reaktioner hos barnet. Var noga och iaktta ditt barns kroppsspråk och notera
eventuella reaktioner både under en pågående situation och efter, så kommer du
med tiden att kunna läsa av barnet och tydigt se tecken på stress, eller oro i
god tid.
2. Arbeta med dina egna känslor i alla situationer med barnet (inkluderat
andra vuxna som möter barnet regelbudet i vardagen). Eventuella negativa
känslor som att ha för bråttom, irritation eller andra rädslor som barnet
upplever kan lätt orsaka ”uppfinningsrika
strategier”
(=”problembeteenden”) för att komma ifrån dessa, som inte önskas av omgivningen
. . .
Tänk på att många autistiska barn upplever känslomässiga
reaktioner hos omgivningen, snarare än lokiska resonemang och slutsatser om vad
som är rätt och fel / bra eller dåligt i sammanhanget (vilket de oftast inte
heller förstår). Glöm inte att autism är ett handikapp och det går inte att
”vänja” ett barn vid exempelvis - mycket intryck – om de inte är mogna för det.
= Om möjligt, så välj att inkludera ditt barn i sammanhang som du bedömer passa med hänsyn till omgivningens förväntningar och barnets sociala mognad, samt utvecklad perceptions- och kommunikationsförmåga.
Vi behöver ständigt hålla koll på att våran son inte utsätts för mera intryck än vad han klarar av för dagen. Det innebär att han sällan följer med på aktiviteter utanför hemmet, om han inte uttrycker att han vill det själv. Numera kan han be oss att tala "tyst och lite", eftersom ett vanligt samtal vid matbordet kan vara tillräckligt för att han når sin gräns för vad han orkar ta in just då (!) . . . .
Vi behöver ständigt hålla koll på att våran son inte utsätts för mera intryck än vad han klarar av för dagen. Det innebär att han sällan följer med på aktiviteter utanför hemmet, om han inte uttrycker att han vill det själv. Numera kan han be oss att tala "tyst och lite", eftersom ett vanligt samtal vid matbordet kan vara tillräckligt för att han når sin gräns för vad han orkar ta in just då (!) . . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar