Jag är mamma till en pojke med autism. Vi fick diagnosen när han var tre år. Idag är han fem, älskar att leka och busa med sin lillebror, utvecklar ett spontant tal, har massor av fantasi, är nyfiken på andra människor och har framförallt en helt fantastisk inställning till livet !!
När vi fick diagnosen låg han långt utanför vad som är normalt för ett barn i samma ålder vad gäller kommunikation, samspel, fantasi, motorik mm. Han roade sig helst med att titta på sina fingrar, bli buren hela tiden och kunde knappt få fram "Ma" och "Pa". Vi fick diagnosen ”full autism och sannolik utvecklingsstörning”.
Vi fick höra att det inte var något fysiskt fel på honom - han hade ingen sjukdom - samt att det inte fanns en chans att han skulle kunna leva ett ”normalt liv”, hur mycket vi än tränade med honom och att han troligtvis inte skulle utveckla ett tal.
Jag tror att ett sådant budskap till föräldrar och andra vuxna runt barnet lätt kan bli en självuppfyllande profetia som begränsar våran syn på barnets möjlighet att läka och utvecklas.
Våran son har utvecklats mycket med både kost och träning. Allt som vi gör idag har vi lärt oss från andra föräldrar !!
I den här bloggen vill jag dela med sig av vad vi gör och vad som fungerar för oss !!
