Vårat program

Första tiden i programmet sprang vi omkring som "Wallmans salonger" hemma och i lekparken, sjöng sånger och gjorde rörelser.

Under 2011 var Gustav 3 år och fokus i programmet då var att få hans uppmärksamhet och ögonkontakt överhuvudtaget. När vi hade det och gjorde något som var Riktigt roligt (i hans smak), så kunde vi ibland få honom att säga ett eller och ibland två ord.

Det som han var mest motiverad av var att under lång tid var att vi busade, killade, jagade honom och sjöng sånger med rörelser som han så småningom började imitera. (Mora Träsk mm).

Vi fick honom att göra och säga "massor av saker" (tyckte vi), men han gjorde dem inte spontant med andra människor, dagis mm. Efter en konsultation med en av dessa underbara hanledare på Autism Treatment Center of Amerika (ATCA) förstog vi att allt han gjorde var "repetetivt". När vi visade en av filmerna i lekrummet när han var delaktig, sade ord och skrattade tillsammans med oss, så frågade Becky Damagan en fråga: Is it repetitiv ?  Dom tre orden fick oss att förstå hur lågt han fortfarande låg vad gäller flexibilitet, så nu fick arbetet hemma en ny inriktning. = Att arbeta på flexibilitet.

Då vet alla som känner till Son-Rise pedagogik att det är Joining, joining, joining och att invänta gröna ljus som gäller !! Så det gjorde vi och han gick från 1-3 i flexibilitet på ca 6 månader (då tillbringade vi ca 30 timmar i veckan  lekrummet)!

Fokus på flexibilitet, och att "följa en verbal instruktion" 

När vi valde att fokusera på att förbättra Gustavs flexibilitet, märkte vi att han utvecklades automatiskt på andra områden också, så som intresse för samspel, ögonkontakt och kommunikation.

Vi märkte att om han fick massor av "lugn och ro" i lekrummet med någon av oss, att vi tog mycket av våran tid till att joina honom i de ofta stilla aktiviteter som han valde (bara titta på en leksak i 45 min, så småningom rita mm) så orkade han vara med i våran vardag tillsamman med resten av familjen på ett nytt sätt (ca 1-2 timmar) utan att bli trött//ledsen.

När det var sommar hade vi våran första outreach med Gerd Winkler. Han gick in i lekrummet och bokstavligen "rockade fett" och berättade att han såg sig själv som en "oemotståndlig magnet". Vi hade fullt av kuddar, mjukisdjur och andra leksaker som mest stod där som prydnader. Han gick in och flyttade på allt, byggde torn av kuddarna, flyttade på kanan, lät Gustav ligga i bollhavet medan han slängde runt hela plastbassängen med honom i ! Nu skulle vi få honom att följa en instruktion ex) "hämta kudden", genom att vara oemotståndliga magneter och få honom att vilja imitera oss när vi rollmodellerade den muntliga instruktionen.

Den sommaren var det fullt ös i lekrummet (igen) och han började inte bara att uppfatta och tänka att han kunde följa verbala instruktioner i lekrummet, han började att "ekotala" och imitera oss i vardagen !! På så sätt lärde han sig mera om hur han kunde använda ord som kommunikation i olika sammanhang.

- "Now we want to make him Think"

Vi var så glada över allt samspel, spontan imitation och "ekotal" som våran som hade utvecklat, men  kunde fortfarande se att han inte tog några egna initiativ i leken, om vi inte byggt upp vad han kunde göra i en given situation och han sade varken ja, nej, eller gjorde val, om vi frågade honom något. Att svara på en öppen fråga, fanns inte på kartan.

Idag svarar han på de flesta frågor som vi ställer, utvecklar sakta ett spontant tal, har börjat att ta egna initiativ i leken (med en vuxen). Han är mycket långsam och behöver ofta lång tid att processa en tanke till kommunikation och handling. Han behöver också långa stunder där han gör något för sig själv och är "i sin egen värld".

Han har börjat tänka själv och uttrycka sina tankar med ord !!