Son Rise

Vad är Son-Rise ?

Metoden kommer från en amerikansk  familj som själva hade en son som utvecklade autism på 70-talet. Föräldrarna arbetade sedan en tid tillbaka med personlig utvecklig och valde att använda  sina egna övertygelser om vad de själva trodde på var möjligt, för att hjälpa sin son.

Familjens målsättning blev att sonen skulle utveckla de sociala egenskaperna som han saknade: ögonkontakt, kommunikation, flexibilitet och intresse för samspel.

De märkte att, om de immitera barnet (Joining) och läste av När det var öppet för samspel (Green light) skapade de en relation där barnet ville immitera och lära sig från dem. På det sättet kunde barnet lära sig alla de sociala egenskaper som han behövde för att kunna leva ett vanligt liv. Sonen är idag VD för deras familjeföretag. Läs mera på hemsidan och beställ hem deras DVD:er som beskriver hur du kan hjälpa ditt barn och berättar mera om deras historia på: www.autismtreatmentcenterofamerica.com

 

Son-Rise för mig . . . .

 

För mig handlar Son-Rise om att Bygga Relation och att skapa en positiv och accepterande Inställning och Attityd kring barnet. Jag tror det är en  förutsättning för att vem som helst ska må så bra som  möjligt och det är då  vi kan lära oss som bäst.
 

Varför fungerar det på barn med exempelvis Autism ?   

  

Jo, när vi bygger relation med barnet på dess egna villkor,  kommer han eller hon att vilja ”ta in” oss mera . Om man själv dessutom är ”oemotståndlig” i sitt sätt att vara på när vi vill lära barnet något, är det svårt  att  motstå  för barnet att ta steget  att lära av oss J 

 De flesta har någon gång erfarit känslan av hur mycket man Kan lära sig på kort tid om man verkligen Vill. Jag tror att den starkaste kraften är viljan. När man drivs av en egen önskan att uppnå något, kan man uppleva en enorm kraft. Det är den kraften som behövs, för att vi ska gå utanför våra egna upplevda begränsningar, ta vårat första steg, bestiga ett högt berg, springa ett maraton. Det gäller barn med autism också.

Det är  vad Son-Rise handlar om, för mig.

 

Varför vi valde Son-Rise

När våran son var som mest i sin egen värld, märkte jag att en förutsättning för att vi skulle få någon form av interaktiv kontakt var att:

1. Det var helt fritt från andra intryck

2. Jag var 100% närvarande med honom

3. Att jag kände glädje och njöt av allt vi gjorde i varje stund
 

4. Att jag gjorde det som han gjorde

Jag märkte att han mådde bra om jag kunde ge honom sådana stunder varje dag. När han inte fick det, gick han mera in i sin egen värld och vardagen blev ännu svårare för honom.

När jag läste om hur man vad man kunde göra, kände jag att det stämde bra med min egen upplevelse. Jag kompletterade mitt sätt att få kontakt med att lägga till ögonkontakt och att prova "joining".

Se deras övergripande beskrivning av Social development model:  http://www.autismtreatmentcenter.org/contents/other_sections/developmental_model.php

 

Det första upplevelsen - att prova "joining"

 

Våren 2011 märkte vi att våran son sakta men säkert gick ännu mera in i sin egen värld och backade rejält i utvecklingen (igen). Vi hade väntat länge på att utredningen skulle bli klar, men nu var han så dålig att jag kände att vi måste göra något Nu !

Han satt mest i soffan och tittade på sina spretande fingrar. Han hade tappat alla ord, bokstäver och siffror som vi tränat upp under lång tid. Han var drygt 3 år gammal och kunde med nöd och näppe få fram ”ma” och ”pa” på sin höjd. Han grät mycket, ville bli buren hela tiden och kunde knappt äta.

Tack vare möjligheten att googla på internet hade jag hittat något som verkade stämma väl in på våran son: SON-RISE. De hade en hemsida med mycket information och jag bestämde mig för att prova !

Äntligen, nu var det dags att prova något nytt . . . . . Jag satte mig bredvid min lilla pojke - som vid det här laget mest satt i soffan och ”tittade på sina spretande fingrar”.  Jag satte upp båda händerna några centimeter framför ögonen och spretade med fingrarna precis på samma sätt som han gjorde. Jag njöt av att gå in i samma känsla som han verkade ha när han tittade på fingrarna. Det såg fridfullt ut. Efter en stund gav han mig en kort blick !! Wow- han tittade på mig :-) !!

Efter några kvällar med den nya Son-Rise” tekniken - började jag sakta att räkna med fingrarna, när jag hade hans uppmärksamhet. 1,2,3 ?? J och han imiterade !!! YES -  det fungerade !!!

 

Det blev en början på ett helt nytt sätt att få kontakt och skapa interaktion. Det dröjde inte länge förrän han fick tillbaka intresse för både siffror och bokstäver och vi kunde ”samspela” kring det. Han började med att skriva bokstäver och siffror, innan han så småningom fick tillbaka förmågan att kunna uttala dem. Men det viktiga för mig just då var att jag lärt mig ett sätt att få kontakt igen och att han fick tillbaka intresset och förmågan till att ta in omvärlden (lite grann) igen och att få fram ord/ljud.